Fett-frukost

Så var det dags för blodsockertest nummer två. Idag slapp vi sockerlösningen och ville istället testa en fettrik frukost. På fastande mage åt vi varsitt kokt ägg och 2 dl fet turkisk yoghurt utan någonting på. Jag mådde lite småfebrigt och var trött så den där yoghurten kändes inte speciellt lockande. Om jag hade lättast för att klara sockertestet hade jag svårast att få ner yoghurten. Den växte och växte i munnen. Men jag kämpade på och fick tillsist ner allt. Våra blodsockerkurvor stack inte alls i höjden på samma sätt som med sockertestet.

Mumsig frukost?

Fredriks finger

Våra redskap :-)

Vilken smäll!

I fredags lämnade jag min punkterade cykel på skolan så idag var det dags att släpa hem den. Jag och Johanna stannade vid första macken för att pumpa upp den. Jag har pumpat cyklar många gånger men idag blev det på något sätt för mycket luft. Man kan väl säga att innerslangen med ett plopp konkurrerade ut ytterdäcket och därtill spräckte en del av kedjeskyddet. Förvånat tittade vi på vad som hade hänt. Antagligen låg innerslangen i veck någonstans så att det blev stopp.

Innerslangen tränger sig olämpligt förbi...

Jag kände att det borde vara bäst att släppa ut lite luft. Men när jag nuddade ventilen exploderade helt enkelt däcket. Både jag och Johanna flög en bit bakåt och smällen var tillräckligt hög för att "Dynamit-Harry" skulle ha blivit grön av avund. Är det inte urspårat tåg och nedfallna träd framför bussen så är det exploderade däck. Jag börjar få nog av kommunikationsproblem!

Oj!

Idag startade vi upp en lab som går ut på vad micro- och macroämnen behöver för att föröka sig. Vi skulle således bereda 12 olika lösningar som vi sen under en tid skall studera och bland annat mäta pH på. Jag och Fredrik började med att vara väldigt noggranna med våra lösningar. Fredrik höll på med kornnoggrannhet när det gällde ammonium. Tyvärr hade han inte så mycket för det...

H: Oj!
F: Vad händer?
H: Vattnet fick inte plats...
F: Va? Hur mycket hällde du i då?
H: 398 ml
F: Men det skulle ju vara 298ml!
H: Ja, det förklarar saken.
H: Jag tror du kan sätta igång att mäta upp en ny omgång för det här kan vi inte använda.

Här någonstans kommer det en del skratt från Fredrik men även en uppmaning om att han inte önskar höra allt för många "oj" :-)

Pipettmästaren Helena och pipettassistent Fredrik

pH-mätning

Lördag med familjen Brandt

Lördagmorgonen började med en väldigt god frukost.

Därefter spelade jag Wii för första gången. Riktigt roligt! Vi hann med tennis, golf och bowling. Tennisen var roligast :-) Här spelar Ida och Simon.

Världens sötaste unge?

Värsta charmtrollet!

Vi tog färjan över till Helsingör. Det blåste nåt helt otroligt! Jag kunde knappt stå rak på däck för att vinden var så stark.

Himlen med den disiga solen hade samma färg som...

... havet. På hemvägen la jag mig på däck och tittade upp i himlen medan båten gungade. Långt under mig forsade vi fram över mängder av vatten. Ganska mäktigt egentligen.

Familjen Brandt. Det var första gången Simon var utomlands.

Här är Simon lite trött och inte helt nöjd med att pappa Mattias snodda kameran från oss. Den var ju ändå ganska go att slicka på.

När vi väl hade kommit hem från Danmark laddade vi upp inför melodifestivalen. Mattias slapp undan genom att ha ont i huvudet. Men jag och Ida satt som man bör med papper och penna och gjorde upp våra egna röstarpoäng och kommentarer till framträdandena. Roligast var Björn Gustavsson med sin sång till Carina Berg :-) http://www.youtube.com/watch?v=9szm1bo9G20

Jag fick också äran att få i Simon lite mat. Det är en ganska liten procent av maten som faktiskt stannar i munnen. Jag förstår inte var allt kladd kommer ifrån. Tillexepel var Simon fick all maten i handen ifrån. Han blev i alla fall av med den genom att krama ur den i mitt hår. Säkert stärkande :-)

Dagen därpå var vi först i kyrkan och därefter spelade vi Super Mario på Wii. Min stackars Mario-gubbe skulle få åka i en vattenbana. Men han fick så förskräckligt hög fart så han åkte över kanten innan han hann i mål :-)

En stormig bussresa

Helgen tänker tillbringas i skåne! Att jag glömde det där med punkteringen i morse var dumt, att jag hann glömma det en gång till samma dag var ändå dummare. Efter en snabbpackning fick jag ta den ganska tunga ryggsäcken och springa till bussen. Det kändes väldigt långt till centralen på detta sätt. Jag kom i alla fall med och fick till och med vänta på busseländet. Jag avskyr att vänta på bussar!

Det hade börjat blåsa ganska bra och vinden bara ökade i styrka ju närmare skåne vi kom. Jag satt precis bakom busshaffisen och hörde på radion att det började bli stormstyrka i vindbyarna. Man hade kunnat tänka sig att bussen då skulle ha saktat ner, men icke! Vinden slet i bussen så att den skakade och det hände flera gånger att den kom över på fel sida då shaffisen hade problem att hålla i ratten.

Bortsågat träd

På det sättet var det ju egentligen skönt med att det tog stopp. Träd hade fallit över vägen så det var bara att vänta in att vägverket skulle skicka folk som kunde komma och såga bort dem. Inte nog med att man får vänta på bussen, nu får man vänta i den också. Det hade inte varit så dumt om föraren varit av den gemytliga sorten som kanske kunde ge lite vettig information i micken och sätta på lite musik eller så. Men vår shaffis var inte riktigt lagd åt det hållet, han gapade och skrek och svor så att det stod härliga till. Kan meddela att bilkön stod precis lika stilla för det :-)

Efter mycket om och men och ganska stor försening anlände jag dock till destinationen där familjen Brandt kom och hämtade mig :-)

Punka och framläggning

Idag var det dags för Eriks framläggning. 16,5 år i plugget till ända :-). Det känns ju ändå ganska stort! En framläggning får jag erkänna är en tillställning där man inte klampar in mitt i. Så antingen är man i tid eller också kommer man inte alls. Detta tog jag noga hänsyn till på morgonen, jag var ju tvungen att planera in att jag fått punka på cykeln kvällen innan och eventuellt behövde gå. Eftersom jag gick upp tidigt hade jag gott om tid att sätta på musik och dansa. Det har hänt förr och det hände igen - jag glömde totalt bort tiden. Än värre glömde jag bort punkan. Så när det var dags att cykla iväg blev det lite krisigt. Jag fick släpa cykeln till Statoil och pumpa den där. Tyvärr visade det sig vara värsta sortens punktering så luften räckte inte ens till Shellmacken. På nästa mack funderade jag på varför jag över huvud taget brytt mig om att duscha. Jag var helt genomsvett och hade nu också olja på händerna. Den nya luften räckte flera meter :-) Hur det gick till vet jag inte riktigt, men i tid kom jag. Erik och Johans framläggning var imponerande. Jag kunde i princip ingenting om ämnet men uppsatsen presenterades på ett sätt som gjorde att man hängde med ändå. Power point-presentationen var till och med lite rolig :-) Bubbeldrickan som bjöds efteråt var också rolig :-)

Erik in action, Johan till höger

Till Erik säger jag: bra gjort vännen! Lycka till!

Plugget som spårade ur

Ikväll skulle Rebecca hjälpa mig med lite muskelarbete :-) Hon är ju sjukgymnaststudent och kan en hel massa om sådant. Vi hann dock inte börja förrän Rebecca tyckte det var dags med en paus, så vi tittade på en rätt kul sjukhusserie istället. Därefter blev det lite muskler och fästen innan det var dags för fika .-). Efter fikat kom vi inte riktigt igång med plugget igen, det blev lite dans och lite musik innan Rebecca kom på att visa mig hur en RIKTIG plattång fungerar. Det är bara att erkänna, det blev plattare med Rebeccas tång :-) Men hon stannade inte där utan föreslog en sminkning också och innan jag visste ordet av stod jag och genomled ögonbrynsnoppning. Gör verkligen tjejer sånt här? Det gör ju ont! Rebecca tyckte det blev snyggt, det tyckte jag ett par dagar senare när rodnaden från de stackars hårsäckarna hade lagt sig :-)

Vilken pärs!

Klassen har bestämt sig för att göra en blodsockerundersökning. Idag var det dags för prov nummer 1. Vi skulle på fastande mage (12 timmar utan mat och dryck) ta ett fasteblodvärde och därpå svepa sockerlösning och ta prov var 20: e minut under 2 timmar. Det var fruktansvärt äckligt att få i sig den där sockerlösningen. Druvsockret krasade mellan tänderna.

Sedan kom vi till själva provtagningen. Det kan man ju tänka sig låter lätt. Vi använde oss av en sån där nålpenna som diabetiker har. Problemet var att jag och Johanna inte alltid lyckades få hål på första försöket. Istället för 6 stick fick vi sticka oss 12-18 gånger. Det kändes efter ett tag... Det hände att vi klämde på ett ställe för att få ut en bloddroppe men att det istället kom fram blod från ett tidigare stickhål :-)

Här har jag försökt sticka först i långfingret, därefter i lillfingret och slutligen fick jag ut en droppe från långfingret. Blåmärket på ringfingret kommer från ett annat prov.

Efter en liten stund började Johanna och Fredrik må oerhört illa av sockerchocken. De låg och försökte låta bli att spy i varsin fåtölj medan Calle blev snurrig och jag själv knappt kände någon skillnad alls.

Ny på labbet

Ny kurs kräver nya labsalar. Denna nya labsal är en sån där "viktig" labsal där man måste vara noga med skoskydd och labrockar och sånt. Vi fick till och med omklädningsrum. Pojkarna (2 st) hade det ena och vi två flickor hade ett i andra änden av korridoren. Tänk vad hemskt om vi hade behövt hänga av oss jackorna i samma rum :-)

Blodtrycksmätning.

Det var en rolig lab! Vi fick testa Maxpuls med ett pulsbälte fastsatt under hjärtat. Jag valde att springa upp och ned för trappor ett antal gånger. När jag var färdig och tittade upp hade jag sprungit utanför det nya lärarlunchrummet. Ungefär tio ansikten tittade förvånade ut genom fönstret, jag bara log och avlägsnade mig snabbt tillbaka till labbet. Min maxpuls var fin (kroppen verkar vara flera år yngre än mig enligt labläraren :-))

Vi fick också mäta blodsocker, BMI och blodtryck. Vår klass är visserligen extremt liten, men vi låter nog minst som 20 studenter och jargongen är inte måttligt sarkastisk mellan varven. Men vi har trevligt i alla fall och riktigt kul emellanåt.

Detta med tåg - då var det dags igen

Efter en god frukost kom jag och Micke försent till kyrkan. Enligt mig för att Micke sett ut ett för sent tunnelbanetåg och enligt Micke för att jag gick långsamt i mina klackar. Det var trevligt att komma dit i alla fall, även om jag var tvungen att påpeka för Micke (som är skåning) att det tar väldigt mycket längre tid med predikningar på skånska, bara för att sen av en vilt främmande människa få höra att jag själv måste vara från skåne. Komiskt :-)

När det slutligen var dags att åka hem tog det dubbelt så lång tid som planerat. Denna gång hade ett annat tåg spårat ut vilket gav upphov till den ena förseningen efter den andra. Jag borde inte vara förvånad, har det någonsin hänt att jag åkt en tur och retur-resa utan att något oplanerat hänt?

Hört på tåget:
Konduktören: Vi måste stanna och vänta in ett annat tåg.
Passagerare 5 år: Men, kan vi inte bara köra om?

Nybakad student 1: Usch, jag vill komma hem. Fy vad gnällig jag blir nu!
Nybakad stundent 2: Jag med. Nej! Jag har inte ens bäddat med lakan! Jag vill hem till mamma, jag vill att hon lagar mat till mig. Det märker man ju, att man egentligen inte är mogen för att flytta hemifrån.

Tunnelbanan tur och retur

Tanken var att jag skulle träffat Micke i stan vid halv nio tiden, men vi skulle höras om det. Vid tio var jag fortfarande kvar hos Greta :-) Då ringde Micke, han hade glömt telefonen hemma. Har tydligen bara hänt en gång tidigare i hans liv, men jag är inte förvånad...

Strax därpå tog jag tunnelbanan från Greta. Jag hade stått i hallen och tänkt efter så att jag ingenting glömt. Efter en station ringer Greta "Du, din ryggsäck står kvar vid dörren, jag förstår inte hur vi kunde missa den". Det förstod inte jag heller, men det var bara att kasta sig av tunnelbanan och på en som gick tillbaka från motsatt håll. Greta hade sprungit från lägenheten till tunnelbanan så det var bara för mig att ta emot väskan och återigen sätta mig på vändande tåg. Fast nu 20 minuter senare.

Det positiva med att ingenting blir som förväntat är att man får uppleva saker man annars hade missat. I detta fall innebar det att jag fick se en råtta, stor som en gigantisk kattunge, samt två rejäla poliser. Det var i och för sig ganska skönt med dessa rejäla poliser med tanke på att det var lite stökigt i min tunnelbanevagn.

Tillslut kom jag fram till Mickes lägenhet. Han var inte helt förvånad över att jag tagit tunnelbanan två gånger men var snäll nog att inte nämna det allt för ofta :-) Kvällen avslutades med skönt snack och lite Tv. Micke är en bra grabb. Jag tog inga foton men han ser ut ungefär som Kristian Luuk :-)

En dag med Greta

Efter att Linda begett sig till jobbet tog jag tunnelbanan ut till Greta. Jag hann inte ens se hennes lägenhet förrän vi fastnade vid köksbordet och pratade på. Det är så skönt att träffa någon hemifrån att prata med! Dagen fortsatte med en ganska lång promenad, som antagligen hade blivit ännu längre om mina lår inte hade förvandlats till ispinnar, där vi fortsatte att prata.

Greta på väg ut

När vi kom in i den underbara värmen började vi pussla. Greta höll på med ett 1000-bitarspussel. Det var hemskt längesedan jag pusslade. Det är ju riktigt trevligt!

Greta hade fått en pärlplattetavla (!) på oss tre från Linda. Coolt!

Dagen fortsatte med en god middag och en väldigt skön "vila-stund" i Gretas soffa. Kvällen innehöll glass, You Tube-klipp samt genomgång av gemensamma foton. En mycket trevlig dag hos en god vän!

Håret växer som ogräs och jag börjar se ut som ett troll :-)

Tjejkväll + morgon i Sthlm

På kvällen hade jag och Linda en riktig tjejkväll. Först åt vi pizza och en hel del chips.

Linda tittar på Let´s Dance

Sen hade Linda ett fint fotbadstips som vi prövade. När vi ändå höll på passade vi på att måla naglarna röda :-). Eftersom vi inte kunde komma fram till om vi tyckte det var snyggt eller inte tog vi bara tånaglarna.

Linda och jag har lite olika åsikter om hur mycket tid man lägger på smink. Därav har Linda ett bra mycket större förråd av detta än vad jag har. Här har hon tapetserat mig med puder och ett antal lager ögonskugga och tre gånger så mycket mascara som jag vanligtvis använder mig av :-)

Linda prövar nya grepp - här en fore hand

Därefter hade vi en byta-kläder-aktion. Det innebar att jag gratis fick allt som Linda hade tröttnat på (det som inte var för litet för mig) och Linda, ja, hon slapp bära kassarna till Myrorna :-).

Jag och Linda har en gång delat hall och badrum under tre månader i Uppsala. Trots detta hade jag glömt hennes morgonritualer. Efter en lyxig och god frukost skulle vi göra oss i ordning. Jag var klar efter en halvtimme. Linda var inte ens halvfärdig :-) Det skulle våfflas och borstas och tvättas och sminkas och strykas och...

Men så blev det ju också bra resultat :-)

KPMG - Here I come!

Efter gamla stan vandrade jag vidare i februarikvällen. Min rumpa hade frusit halvt ihjäl när jag fick syn på KPMG. Jag har ett visst intresse i detta förtag sedan jag upplevde kravall då Linda ville ha anställning. Jag ringde helt enkelt upp till Linda och hörde om jag fick komma upp och värma mig och titta på hennes arbetsplats.

Sthlm by night

Innan Linda hann komma ner hann flera killar gå ut. Jag inspekterade deras snygga kostymer och välkammade frisyrer och konstaterade att det var en annan stil på dessa killar än de som kommer att finnas på min arbetsplats. Sen tittade jag in i den fina inglasade lobbyn och konstaterade att folket här antagligen inte skulle komma på tanken att rita på borden, sätta fast tuggummi eller skriva kärleksförklaringar med tusch inne på toaletterna.

Linda i jobbkostymen

När Linda väl kom ner hade jag hunnit fundera på om jag borde ha valt ett sånt här jobb. Jag fick sitta och vänta i en "cafeteria" medan Linda jobbade färdigt. Hon sa att jag kunde ta något att dricka. Något att dricka var en kaffeautomat. Men inte vilket sliskkaffe som helst! Där fanns massor av sorter. Egentligen kände jag mest för varm choklad men blev lite nyfiken på hur mocca smakade. Alltså tog jag mitt moccakaffe och en DN.

För att få lite stämning läste jag Näringslivsdelen och fann snabbt varför jag inte valt ett sådant här yrke. Jag tycker det är så TRÅKIGT med ekonomi. När jag var klar med den delen, vilket gick ganska fort, och hade tittat färdigt på inredningen kom jag fram till att företaget nog hade råd att bjuda mig på en kopp varm choklad också. Mycket nöjd satt jag alltså med två kaffekoppar då Linda kom tillbaka. Jag hann även kika in på hennes kontor (Linda sa att man inte fick det, men tydligen hade jag plockat fram hundögonen då jag berättade att jag aldrig sett ett öppet kontorslandskap så hon gjorde ett undantag ;-)). Hennes arbetskamrater var helt klart av kalibern "snygga" och jag funderade återigen över mitt eget yrkesval. Men det räckte att tänka på arbetsuppgifterna för att vara helt nöjd och belåten med att bara ha fått gjort en liten inblick i revisionsbranschen :-)

Stockholm i mitt hjärta

Några skulle antagligen haja till om de hörde dessa ord komma från min mun. Men det är delvis sant. Dels har jag alltid, till vissa mer obildade människors förfäran, tyckt om denna från början valstänka allsångsmelodi (Stockholm i mitt hjärta). Men dels gillar jag också stan. Just som stad betraktad är den vacker med sina gamla ståtliga byggnader, trånga gränder, lyxiga kvarter och allt vatten. När Martin åkt vidare traskade jag runt en stund själv i slussen och ut i gamla stan.

Så många välkända vyer

Snyggaste papperskorgen i stan ;-)

Mellan slussen och gamla stan

Åh! Det var helt underbart att få traska runt och mysa. Gillar de trånga gränderna, de vindlande trapporna och pubarna och affärerna som öppnar sig i varje vägg.

Månsken i natt

Ännu en mysig restaurang nerför trapporna

Torget jag minns sen jag var liten

Det hade hunnit bli ganska mörkt, lite halvdimmigt, månsken. Mitt på borggården stod jag alldeles ensam, vaktad av tio militärer med gevär :-)

En sång som beskriver flera av Stockholms platser sjungen av Peter Jöback på Skansen: http://www.youtube.com/watch?v=E99DGwkL-Us

Spännande, sa Martin

Äntligen! Efter alldeles för lite lov var det dags att ge sig av hemifrån. Målet var Stockholm! Anhalt ett blev att hänga lite med Martin i hufvudstaden. Vi möttes på centralstationen och det hade väl inte gått mycket mer än en halvtimme förrän jag fick en svårtydd blick av Martin på Donken. Sen kom det en liten ordsalva där innebörden enligt min tolkning var att det är spännande att umgås med mig. Martins tolkning var något om Svensk Kassaservice och vägbeskrivning och stockholmsdialekt, men det hörde jag inte så noga. Jag har så väldigt dålig hörsel ibland.

Martin

Martin var på jakt efter en adapter till en synth vilket ledde oss till en musikaffär.

På min inrådan valde vi sen att strunta i tunnelbanan och istället gå hem till Martin utefter vattnet. Det var ju lite typiskt att det skulle bli snöstorm just då. Men den var åtminstone snabbt övergående.

Det var roligt att få se Martin och Idas place. Jättefint enligt mig! Det geografiska läget gick inte heller att klaga på. Skickar han bara en dansersättare till mig så har jag inget mer att klaga på :-)

Instängd bland hjärnhalvor

Mitt under en lektion om nerverna och hjärnan hör vi ett mystiskt skrapande utanför dörren, vi befarar att jobbarna just har lagt cement utanför vår dörr...

En hjärnhalva är ändå rätt rejäl...

Jajemen, inspacklade av cement. Men kafferasten kunde inte hindras, vi fick hoppa över den nylagda cementen så gick det fint.

Lite godis, dagen till ära!

Skelett och leder

Idag har vi jobbat en del med lederna. Det är ändå intressant!

Baksidan av knäleden. Här syns miniskrarna som runda gummibitar som minskar stötdämpningen mellan femur (lårbenet) och tibia (skenbenet). Mellan miniskrarna syns korsbanden.

Här har vi armbågsleden. Mittenknölen är helt enkelt epifysen (änden) av ulna (armbågsbenet), och de två knölarna vid sidorna tillhör epifysen på humerus (överarmsbenet).

Metacarpalis (mellanhandsbenet) och falangerna (fingerbenet)

Alternativ semmelkväll

Ikväll hade vi en alternativ semmelkväll hemma hos Mia. Det innabar att man fick skapa sin egen variant av semla. Mycket gott!

Alternativa fyllningar

Håkan tog stolt på sig rollen som "kung Håkan" i sin röda tronstol. Han är kung över popcorn och facebook (Håkan har inte ens facebook).

Jessie förevisar vispen med TRE vispar

Finfint samarbete

Elisabets fina semlor med popcorn

Min lagkompis "Foppa"

Framåt senkvällen spelade vi "hjärnsläpp"

Helén, är det inte lättare att läsa om du lägger ner kartongen i knät?

Mystisk pose av Stefan och Elisabeth

Ulrik - fotografen

Jag har spelat otroligt lite spel sen jag kom hit. Men det var faktiskt riktigt roligt! Vi spelade hjärnsläpp som går ut på att varje spelare får vara psykolog eller terapeut för de andra. Varje lag (färg) har en ruta med sin mottagning och kommer någon annan deltagare på rutan får de terapi. Klaras terapin får man en bit av en hjärna och det gäller att få sin hjärna full. Jag och min kära lagkamrat Simon fick ganska många till vår fina gula mottagning. Det kan ha berott på att det "dök upp" små lappar till de andra lagen i stil med "Välkommen till guls mottagning", "halva priset hos gul", och ett stackars par som inte klarat sin terapi fick "andra gången gratis hos gul" och Jessica som fått alldeles för få dikter i sitt liv fick en dikt med lämpligt avslut "... om själen din behöver lagning, kom till guls mottagning". Ett mycket sympatiskt spel och eftersom de andra gav upp vann vårt lag :-).