Blandade småhopp bland löven

En gång tillfällighet, två gånger tradition. Så var det dags för min och Eriks årliga fotopromenad. Tyvärr bestämde vi en alldeles för sen tid på dagen, så vi kunde bara fota vettigt i ungefär två minuter innan det blev för mörkt. Men, man kan ju alltid ha roligt ändå :-)

Vackert höstgult

Erik med kameran

Erik i höstlöven

Sparka löv :-)

Skönt kort :-)

Owie!

Ninja-Erik

Man ska inte gå över ån efter vatten,
bättre att hoppa över bron

Å så klättra i träd förstås. Det var allt för länge sedan sist.
Se bara till att du har någon som kan rädda dig när du hänger knäveck och håller på att ramla ner!

På väg hem efter gott förättat värv :-)

Myndighetsbilar och ambulanser

Sen är det detta med de nya polisbilarna. De ser ju inte riktigt kloka ut! Är man snäll kan man likna dem vid leksaksbilar eller möjligen en bilig (jag har stavat rätt, jag menar bilig) variant av BMX-cyklarna som fanns när jag var liten. Tur att polisuniformerna fortfarande är hyfsat snygga ;-) Inte långt senare kom en ambulans körandes. De är nu för tiden rätt lika min gula postbil i lego som jag hade när jag var liten (för övrigt min enda bil, allt annat lego var Daniels). Där kan jag åtminstone se en anledning, de syns bra!

Vett och etikett, tetris och äpplepaj

Vissa dagar vaknar man med känslan "idag ska jag få gjort mycket". Trots god föresats är det inte säkert att man får gjort fullt så mycket. Hade tänkt mig en heldag på stan. "Tiden krympte" dock så att jag hade en hel halvtimma på mig. Insåg att klädletande inte var någon idé så jag styrde stegen mot bokavdelningen på Åhlens istället.

Jag hittade ett par böcker som jag ville ha. De var nedsatta till riktigt lågt pris. Å sen när jag kom till kassan var det halva priset på lågpriset. Vilken tur man kan ha! Kände att jag kanske till och med kunde behöva en "vett och etikett-bok". Där står saker som:
1. jag redan borde veta som att "passa tiden är artighetens A och O"
2. jag inte alls kan som "hur man äter krångliga saker"
3. jag kan ha stor nytta av som "när man har glömt pengarna hemma"
4. jag troligen aldrig kommer att behöva såsom "att gå på kungamiddag".
En bok som jag aldrig hade köpt till normalpris men som nog kan trivas i min redan märkliga bokhylleblandning :-) Boken är från 1994 och det märks då det inte finns ett endaste kapitel om etikettregler på internet. Men jag ska nog klara mig ändå eftersom jag vänligt nog blir påmind om dem genom dans-Martin :-)

När jag kom hem hade jag stora planer på att plugga och dona. Kan man räkna tetris till träning i matematisk rumsuppfattning? Sen var det den där äpplepajen det pratades om. (Träffade Ulrik ute på stan som bjöd in till äpplepaj och vaniljsås vilket jag moget avböjde då jag behövde ha en "hemmakväll") Jag blev så sugen att jag köpte ett par äpplen och nu ska jag äta en löjligt god kvällmat bestående av smörstekta champinjoner med Pifi allkrydda (kan varmt rekommenderas!), smör-saltade squash samt äpplepaj och marsansås. Sämre kan man ha det :-)

Tanterna i bastun

En kväll förra året före jul satt jag och Mia och pulade i min lägenhet och var allmänt sega då Mia kom på: "Men du, undrar om det inte finns en basu i mitt hus". Sagt och gjort, hon kilade över och fann, inte bara en bastu, utan en bastu full med tanter i omklädningsrummet. Dessa ungefär sju stycken tanter var uppskattningsvis mellan 70-90 år och satt där och - drack glögg! Trevliga som de var bjöd de in oss. Okey om det hade varit ett allrum av något slag men dessa sötingar satt helt enkelt i omklädningsrummet. För det gjorde de alltid - en gång om året. Jag och Mia hade alltså prickat in deras årliga glöggafton i bastuns omklädningsrum :-)

Tanterna var i princip färdigfikade så jag och Mia smet in i bastun. Knappt varma hör vi en duns, en av tanterna har trillat i backen. Vi flög ut för att se om det behövdes hjälp. Men en av de andra tanterna ropade "Det är ingen fara, vi tar hand om henne, bara lite mycket glögg." :-)

Tant-återträff

Vilken skön dag! Det var hemskt länge sedan jag köpte kläder. De flesta byxor jag äger har minst ett hål. Så idag var det äntligen dags! Hittade en tröja som var nästan precis sån som jag ville ha. Dessutom var den ganska billig och när jag kom till kassan var det därtill avdrag på priset. Mycket sympatiskt! Några byxor hittade jag dock inte.

I kväll var det dans, men då jag inte är helt frisk och väldigt trött kände jag att det var bättre att slinka över till Mia och låna en film. Hon hade sin far på besök och bad mig ta med en madrass.

Marias pappa med dotter

Sagt och gjort. Med madrassen i famnen traskar jag över. Men in i huset kommer jag inte. För utanför finner jag fem damer i övre pensionsåldern som har sammanträde. Sammanträdet gällde en sån där dörr-öppnar-knapp som var nyuppsatt utanför bostadshuset och som finns på offentliga platser som hos tandläkaren, på Ica Maxi o.s.v. De var djupt fascinerade över denna och frågan gällde hur den kunde användas. Skulle man trycka in koden först? Efter en liten stund upphör de att fascineras och inser att jag kanske är påväg in. Jag tycker mig känna igen dessa bastudoftande tanter och måste fråga om vi har träffats förut. Det hade vi! Tror att jag publicerar ett inlägg till, om vad som hände förra året...

Från man till stjärnhimmel

Ibland kommer saker liksom bara över mig. Å ibland brister jag ut just precis vad jag tänker. Det där hände ikväll, mitt i ett samtal med Totte på msn.

21 PM me: jag vill ha man!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

9:22 PM Kristofer: ?

Vill du ha en man?

9:24 PM me: umm

nu!

nu nu nu

9:25 PM Kristofer: varför?

me: varför?

för att jag VILL!

Kristofer: ok, vad vill du ha av en man som ingen annan kan ge?

9:27 PM me: närhet

det där speciella som man inte har tid att ge till alla andra

förtrogenhet

Kristofer: :)

me: äh, listan kan bli lång

jag vill ha en man nu!

9:28 PM äh, jag går och lägger mig istället

Ut och titta på stjärnor en stund

Fast jag gick inte å la mig. Jag gick ut och tittade på stjärnorna istället. Det är så fint att titta på stärnor utanför mig. Dessutom lyste månen alldeles full och fin (harså länge jag kan minnas varit förtjust i månsken), himlen var mörk och klar, luften doftade som den där första vinterkänslan och kylan bet lite i armarna (hade inte långärmat). Stan hade nästan somnat men på avstånd. Min planet ligger lite skyddad från gatan, som en egen oas mitt i Galaxen. Tanketaket lyfte och en massa positiva minnen sköljde över mig. Å då, just då kände jag att livet ändå är härligt. Att få stå där och bara känna. Sen kom ett par minimånar (billyktor) och påminde mig om verkligheten. Jag hälsade en stund på hyresvärdens hund och sen gick jag in och nu skall jag verkligen sova. Å just nu känns det som om jag klarar mig på egen hand ett tag till. :-)

Fylleri (fyllidu)

DAGENS:
klädsel: kjol, linne, klackskor, jeans, tröja, gympaskor (fast inte samtidigt)
frisyr: rufsig
låt: pianolåtar
tv: var längesedan, såg VM i Lindy på datorn från SVTs hemsida för någon vecka sedan
sjuka: ambivalens, lite hosta och småförkyld, något annat sjukt var den feta kajan i Ängelholm som lät som en fiskmås
tråkigaste: åka Swebus
roligaste: träffa gamla gänget som samlades på dop i skåne

SENASTE PERSON SOM:
sov i din säng: det var ju jag ju
såg dig gråta: Maria
fick dig att börja skratta: har skrattat så mycket idag så jag vet inte vem som var sist
du gick på bio med: Karin och Maria
du gick på stan med: Peter
skickade ett e-mail till dig: Jenny
skickade ett sms till dig: Micke

EXTRA STUFF:
Vad är du mest rädd för: framtiden?
Vart vill du gifta dig: I kyrkan hem-hemma
Vem hatar du verkligen: hatar egentligen ingen
Varit/är kär: Klart jag har varit kär
Kör du bil: När jag får låna någon så… Annars går min cykel fint. Fast jag har fått binda upp stödet och är nemer beroende av cykelställ.
Har du ett jobb: på somrarna
Gillar du att ha folk omkring dig: Jajemen! Relationer is the shit! För det mesta...
Är du ett hälsofreak: Nej
Är du ensam nu: Åtminstone själv
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Swinglåtar, visor, allt möjligt, går för det mesta runt med låtar i huvudet

FAVORIT:
Rum i huset: Köket tror jag, kanske allrummet
Typ av musik: Lämna klassiskt, dansband, metal och synth så blir det bra sen.
Parfym: använder jag nästan aldrig, men skulle vilja ha en
Månad: maj (även om den brukar vara galet hektisk), kanske juni
Mat: gärna, helst om någon annan lagar
Dricka: borde jag komma ihåg att göra lite oftare, den där apelsingrejen var för övrigt inte dum alls…
Godis: Inte smågodis, men chips och choklad fungerar fint
Tidning: tycker speciellt min far att jag borde ha
Film: Ja!
Skådis: Oj, går inte att plocka ut bara en
Djur: Kattungar (ungarna tillhör en egen art enligt Helinné), hundar (men de är lite otäcka ibland) och hästar (de är lite stora ibland)

DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: snudd på
Köpt någonting: ja, bussbiljett och mat
Varit sjuk: Lite förkyld
Sjungit: jajemen
sagt till någon eller några att du älskar dem: Inte högt
Träffat någon ny: Japp, ganska många, Swebus express…
Saknat någon: På sätt och vis
Kramat någon: Många kramar blev det
Ätit: för lite

Lotta i Ängelholm

Efter att klockan hade ringt vid 6 och jag mycket seriöst övervägt att chansa på att hitta rätt i Ängelholm på fem minuter (skulle på dop och det gick inte jättemånga tåg från Lund) bestämde jag mig för att ändå åka iväg vid 7 (tack, Peter). Med en macka i hand och packning på ryggen fick jag se hur Lund vaknade innan jag satte mig på tåget till Ä.

Detta med tåg... Ville gärna få tag på en tågbiljett hem också. Men just denna morgon hade sjs sida inte velat ansluta. När jag satt på Öresundståget och klockan närmade sig 9 tycte jag dock att mina kompisar hade fått sova länge nog. Jag ringde till Linda som har internet. Tyvärr hade hon ingen dator, så det hjälpte inte. Dags att ringa och småprata lite med Cicci istället. Den trevliga flickan lät lite trött men kollade upp tåg åt mig. Eller ja, försökte kolla upp. Sidan låg fortfarande nere. Det var bara att vinka hejdå till tågmöjligheter och se fram emot bilfärd till Göteborg och sedan en alltför välkänd resa med Swebus express senare på dagen.

Vid 9 var jag så framme i Ängelholm. Nu hade jag en hel timma på mig att hitta rätt kyrka (jag har sannerligen blivit ordentlig). Jag frågade en morgonpigg herre om han visste var EFS-kyrkan låg. Han såg inte helt säker ut men visade åt ett håll. Jag gick. och gick. och gick. Hade en gnagande känsla av att det kunde vara fel håll, men killen hade ju sagt, och jag känner mig tillräckligt väl för att inte lita på mitt lokalsinne. När väskorna började kännas lite väl tunga tyckte jag det var dags att fråga igen. Denna gång träffade jag på en finlandsvensk dam. Jag frågade om hon visste var kyrkan låg. Hon tittade mycket bekymrat på mig och sa på finlandssvenska " Oj, oj, oj. Du är så fel du kan komma. Den ligger i helt andra änden av stan. Det är långt dit, och en massa småvägar, det här blir krångligt. Jaa, det här blir verkligen inte lätt."

Lätt eller inte. Det var bara att gå tillbaka. Sen ringde jag en av grabbarna som var på väg ner i bil hemifrån och bad dem plocka upp mig på stationen.

Dopet var i alla fall kanon. Kul att träffa alla igen! (Mysigt att gosa med dopbarnet.) Jag vann nästan en tipspromenad också. Eller nej, det gjorde jag inte. Men jag borde ha vunnit barnkrysset. :-) Sent på kvällen kom jag tillslut hem.

"Det viktigaste är inte att man aldrig gör fel saker, utan att det ordnar sig på vägen".

Lazy day och fest

Största delen av lördagen spenderades i en lägenhet. Efter frukost var det dags att vila lite (man skall aldrig vara vaken för länge utan att vila ;-)) och efter en trevlig kaffe-fika-stund åkte Peters mamma till Tyskland (trevlig tant). Sedan blev det flytt-rensa-städa för Peter och matteplugg för mig. Lite mat och film hanns också med innan det var dags att göra sig iordning för Maxs inflyttningsfest. Det där iordninggörandet gick sådär för min del. Peter: "När man börjar prata med sina lockar vet man att det är kört lopp". En halvtimmes promenad senare var vi framme hos Max. Det var en trevlig fest (fast jag var lite låg). Det visade sig snart att alla utom en stackare var Lindyfolk. Mycket dans blev det :-) Å sent blev det! Vi var inte hemma förrän vid tre (hemvägen bestod av 20 minuters associationslek :-)). Jag blev kanske inte överlycklig när väckarklockan ringde vid 6.I väntan på att sista dansen skulle ta slut

Lotta kommer till Lund

Jaha, då var man framme i Lund. Utan mobil och utan numret till kompisen där jag skulle sova. Steg ett blev att få tag på kompisens nummer. För detta ändamål uppletades en gammal hederlig telefonautomat. Vilken tur att jag hade ett telefonkort i plånboken (hade tänkt slänga det förra veckan när jag städade plånboken "för sånt använder man ju inte nu för tiden"). Efter ett par andra samtal hade jag rätt nummer. Ringer upp kompisen och föreslår det gamla beprövade tricket att planera tid och plats i förväg. Ett skratt nådde mig från andra sidan luren.

Nu hade jag ungefär 7 timmar på mig innan kompisen skulle sluta jobba. Jag gick till biblioteket med den stora ambitionen att plugga inför det analkande matteprovet. Det gjorde jag också. Om man bortser från en kortare slummer (hade bara sovit tre timmar natten innan), en liten runda på stan (Lund är fint) och ifyllande av en omfattande undersökning från CSN samt lite renskrivning i diktboken.

Kvällen blev i alla fall trevlig. Mycket dans, spel tillsammans med kompis och dennes mamma (där jag nästan vann) och en del skratt från You Tube-tittande. Sen var jag så trött att jag föreslog att vi skulle sova redan vid halv tio eller så :-)

Jo, förresten. Ni kanske undrar vart mobilen hade tagit vägen? Till min stora häpnad hör jag min egen ringsignal på eftermiddagen när jag sitter på Lunds statsbibliotek (det var ju inte så svårt att höra i ett tyst bibliotek...). Den var med! Hade bara letat sig ner i en klacksko i väskan som den inte borde ligga i. Jag hade inte letat i klackskon. Jag tänkte en liten stund på pappa, Daniel, kompisens kurskamrat samt dennes pojkvän. Sen bestämde jag mig för att jag mådde bättre av att inte tänka på det.

Lotta åker tåg

Ibland kallar en kompis mig för Lotta, det händer vid sådana där tillfällen då det "bara händer" en massa saker. I dag var en sån dag.

Det där med att åka tåg går inte alltid att planera om man vill få en hyfsat billig biljett (exempelvis sista minuten). Efter att ha gamblat bort två dåliga biljetter fick jag till sist nöja mig med en ändå sämre. Det innbär att jag fick gå upp klockan 5 imorse. Det har hänt att jag haft tågmarginal "spring direkt in i tåget". Men så inte denna morgon! Icke! Helena har blivit ordentlig (jo, det är sant, jag kommer i tid nästan jämt). 15 minuter innan tåget skulle gå var jag nere på centralen. Gott om tid att hämta ut biljetten. Eller ja, det hade varit gott om tid - om jag hade haft biljettnumret med mig.

Det är konstigt det där. Jag trodde verkligen att jag hade med mig mobilen (innehållandes numret) men den fanns helt enkelt inte i väskan. Hade en till väska med mig, men där brukar jag ju aldrig lägga mobilen. Rotade dock lite pliktskyldigt runt även i den samtidigt som jag inser att 15 minuter är snudd på onödigt lång tid att vara vid centralen, men på tok för kort för att hinna hem och tillbaka igen.

Så vad gör man? Vem kan jag väcka klockan 7 på morgonen? Några namn dök upp i huvudet men när det kom till telefonnummer jag kan utantill fanns helt plötsligt bara ett kvar. Hemnumret. Men först behövde jag en mobil. Den första jag frågade hade slut på pengar. Tänkte att här gällde det att välja noggrant. Tittar mig om på centralen och fastnar för en tjej som ser väldigt trevlig ut. Det visar sig vara en av mina bästa vänners kurskamrat! Hur stor är sannolikheten? Glatt lånar hon ut telefonen till en Helena som känner att det är lite pinsamt att behöva be om telefon. Som tur är var pappa redan uppe, det är fortfarande ungefär 5 minuter kvar. Det här borde fungera fint.

Borde... Jag berättade hur pappa skulle komma in på mailen för att få tag på numret. Men det gick inte. Minutrarna tickade på och det blev ständigt något fel. Till min lättnad blev tåget försenat med en minut, men mailen ville visst inte öppna sig för pappa. Så lugnt som möjligt, men halvt förtvivlad, ber jag honom ge uppgifterna till min bror (ringa och väcka honom) och sedan ringa upp denna okända mobil. För nu var jag, den okända mobilen och framför allt mobilens ägare tvungna att gå på tåget.

Väl på tåget kommer min räddande ängel på att hon kan ringa sin pojkvän som kan allt om datorer. Jag tyckte att det lät bra. Ända tills det visar sig att han låg och sov. Det var ju hemskt synd. (Det lät som om han skulle vara vaken annars hade jag försökt avstyra). Innan numret hinner komma fram hade konduktören kommit. Jag förklarade att jag inte fått med mig biljettnumret. Han tittar på mig, ler och säger "det ordnar sig, det fixar vi sen". Hur underbart är inte det att höra för en stackars liten själ som undrar var i hela friden mobilen finns? Efter att pojkvännen fått fram mitt nummer, min bror har hunnit ringa (nu utan att behöva säga numret) och jag har fått tag på de viktigaste numren jag kan tänka behövas under dagen kommer konduktören tillbaka och berättar var jag borde sitta.

När jag sitter på min egen plats (efter en del trevliga tillrop från involverade personer runtomkring plats 1 samt ett ursäktande "brev" som ängeln lovade att lämna till den okände pojkvännen) kommer konduktören som hade hand om min nya vagn. Jag känner instinktivt att det var en väldans tur att jag gått på den andra vagnen, för här hade det minsann inte varit lika lätt att prata sig ur. När vi är nästan framme kommer konduktör nummer ett in i min nya vagn. Vi tittar på varandra lite sådär pilemariskt som man gör när man liksom har en "hemlighet" tillsammans. Det värmer med förstående konduktörer!

Välbehövlig "poliskontroll" eller " föddes jag onykter?"

Varför händer sånt här mig?

Så har man varit på infomöte om examensarbete. Kanske börjar bli dags att göra det snart?

Jag kom cyklandes genom universitetsområdet och myste av halvmörkret och den grymt sköna varma höstvinden då jag blev stoppad av två klasskamrater från i våras. De påstod att det var kontroll och började med att anmärka på avsaknaden av cykellyse. Jag hoppade av cykeln och stod och pratade en stund med ett ben på var sida om cykelramen, stadigt och bra. Vi hade rätt trevligt, de skulle använda ett av mina foton från kemilabarna på en redovisning i morgon och jag tänker sno matteanteckningar från en av dem. Sen får jag en märklig känsla av att jag håller på att ramla. Den spontana tanken blir förstås att kompensera med att sträcka ut ett ben. Men det gick inte för jag hade trasslat in benen/fötterna i mig själv och tramporna med cykeln fastlåst emellan. Mycket märkligt! Ena skon stod kvar på marken och jag befann mig (fortfarande med ett ben på var sida om ramen men nu med endast en sko) på asfalten. De båda klasskompisarna var hemskt lika den där fisken vi dissekerade i våras. Det var inte så lätt att förklara hur det hade gått till, jag brukar inte ramla från stillastående, men några skratt kunde man i alla fall bjuda på. Sen kom en klasskompis till och de var rörande överens om att en alkotest var på sin plats och med tanke på deras mycket nöjda miner kommer resten av klassen också att roas imorgon i samband med redovisningen. Jag har tidigare fått kommentaren "Helena, du säger i vanliga fall saker som andra bara säger när de är fulla". Undrar om jag föddes onykter?

Berghagenblomma och mattelåtar

Matte, matte, matte. Det har blivit mycket räknande denna höst. Igår satt jag och lyssnade på radio under pluggandet då de sa att Lugna Favoriter sände nerifrån stan. Eftersom jag ändå hade ett par ärenden att uträtta och behövde en liten paus cyklade jag ner. De inte bara sände radio, de delade ut blommor också! Malin Berghagen och hennes programledarkollega Christian stod vid rulltrapporna och delade ut blommor. Jag fick en ros och en kram av Malin (som för övrigt var supertrevlig), Christian hade också tänkt ge en ros men hann inte först utan begärde en kram istället. Inte så dumt det heller :-) Så mitt i matteplugget fick jag både kramar och en ros! Synd bara att man måste fixa sina blommor själv om man ska få några :-)

Det mest kreativa med matten, so far, har nog ändå varit att de genererat i två låtar. En om hur jag inte vill plugga inför en mattetenta och en som handlar om geometri. Kan man inte få duggapoäng för sånt?

Träff på Tolfta

En gång tillfällighet - två gånger tradition. I år blev det tradition att ett gäng hemifrån, som nu är utspridda över landet, träffas första hela helgen i oktober. I år träffades vi utanför Katrineholm av alla ställen! Men Tolfta gård kan rekommenderas! En supermysig stuga i landskapsidyll. Nytt för i år var dock Simon, en liten två-månaders bäbis. Han har inte hunnit vara med tidigare :-) Jag kanske inte är den mest morgonopigga av oss men jag vaknade ganska snabbt på morgnarna av att någon lade Simon hos mig. Det var riktigt mysigt att mysa med en bäbis :-)

Lille Simon, för tillfället i händerna på Anders

Förutom massor av prat och en hel del skratt hann vi med höstpromenad, "Katrineholm sight-seeing" samt årets kulturella grej. Detta år blev det Fogelsta. Det var förstås Kim som tyckte att vi andra borde kunna lite mer om kvinnorättskämparna under början av förra århundradet. Riktigt intressant! Ändå mer intressant var det att vi först åkte fel. Vi kom till ett helt annat hus, men mannen som bodde där låtsades inte om att det var konstigt att ett sällskap på 14 pers trodde att vi skulle få en rundvandring, utan började glatt berätta om sitt hus.

Christian med fotbollen

Annars var det mesta som det brukar när gamla gänget samlas. Christian hade en ny hit-låt "frid och fred och fröjd" som han glatt sjöng, Magnus myste i ett hörn, Kristofer väckte oss andra en morgon genom att ha en hög monolog för sig själv, Anders fixade runt diskbaljan o.s.v

Jag och brorsan