Likt en galen vetenskapsman

Att vara i hem-hemma igen är inte helt fel. Efter maten, som jag åt ute med mamma och pappa, fortsatte pappa med trädgården. Han hade länge sått både snyggt och ordentligt. Men ibland får pappa små märkliga infall. Han hade hittat en del fröpåsar som var mer eller mindre för gamla. Ganska trött på sina frörader gjorde han upp en liten fyrkant på en plätt som var kvar. Sen började det strös frön lite hipp som happ. Jag frågade vad som såddes. Pappa tittade på fröpåsen och sa "just nu är det lite tomater". Min betänklighet mot företaget blev inte mindre när han glatt fortsatte med att strö blomsterfrön och rädisor kors och tvärs över landet. Jag påpekade att det såg ut som om rädisfröna hamnade ganska tätt. "Jadå, de är ju så många". När det var mer frön än jord i fyrkanten tittade pappa lite betänkligt på de få fröpåsar han hade kvar. "Jodå, jag tror att vi tar ett par morötter också" och därpå åkte innehållet ur nästa påse ut. Ganska nöjd avslutade han med att strö persilja över alltihop. Vid det här laget skrattade jag ganska gott och pappa såg rätt nöjd ut. Jag kunde dock inte låta bli att kommentera det där med att det kan bli konkurrens om näringen. Jag menar, det är sällan man ser så många frön på en så liten yta. Pappa höll glatt med om detta med orden "jag tror att det som kommer upp först blir det som vinner".

Det skall bli mycket spännande att se vad det blir som vinner :-)