Välbehövlig "poliskontroll" eller " föddes jag onykter?"

Varför händer sånt här mig?

Så har man varit på infomöte om examensarbete. Kanske börjar bli dags att göra det snart?

Jag kom cyklandes genom universitetsområdet och myste av halvmörkret och den grymt sköna varma höstvinden då jag blev stoppad av två klasskamrater från i våras. De påstod att det var kontroll och började med att anmärka på avsaknaden av cykellyse. Jag hoppade av cykeln och stod och pratade en stund med ett ben på var sida om cykelramen, stadigt och bra. Vi hade rätt trevligt, de skulle använda ett av mina foton från kemilabarna på en redovisning i morgon och jag tänker sno matteanteckningar från en av dem. Sen får jag en märklig känsla av att jag håller på att ramla. Den spontana tanken blir förstås att kompensera med att sträcka ut ett ben. Men det gick inte för jag hade trasslat in benen/fötterna i mig själv och tramporna med cykeln fastlåst emellan. Mycket märkligt! Ena skon stod kvar på marken och jag befann mig (fortfarande med ett ben på var sida om ramen men nu med endast en sko) på asfalten. De båda klasskompisarna var hemskt lika den där fisken vi dissekerade i våras. Det var inte så lätt att förklara hur det hade gått till, jag brukar inte ramla från stillastående, men några skratt kunde man i alla fall bjuda på. Sen kom en klasskompis till och de var rörande överens om att en alkotest var på sin plats och med tanke på deras mycket nöjda miner kommer resten av klassen också att roas imorgon i samband med redovisningen. Jag har tidigare fått kommentaren "Helena, du säger i vanliga fall saker som andra bara säger när de är fulla". Undrar om jag föddes onykter?