Lotta i Ängelholm

Efter att klockan hade ringt vid 6 och jag mycket seriöst övervägt att chansa på att hitta rätt i Ängelholm på fem minuter (skulle på dop och det gick inte jättemånga tåg från Lund) bestämde jag mig för att ändå åka iväg vid 7 (tack, Peter). Med en macka i hand och packning på ryggen fick jag se hur Lund vaknade innan jag satte mig på tåget till Ä.

Detta med tåg... Ville gärna få tag på en tågbiljett hem också. Men just denna morgon hade sjs sida inte velat ansluta. När jag satt på Öresundståget och klockan närmade sig 9 tycte jag dock att mina kompisar hade fått sova länge nog. Jag ringde till Linda som har internet. Tyvärr hade hon ingen dator, så det hjälpte inte. Dags att ringa och småprata lite med Cicci istället. Den trevliga flickan lät lite trött men kollade upp tåg åt mig. Eller ja, försökte kolla upp. Sidan låg fortfarande nere. Det var bara att vinka hejdå till tågmöjligheter och se fram emot bilfärd till Göteborg och sedan en alltför välkänd resa med Swebus express senare på dagen.

Vid 9 var jag så framme i Ängelholm. Nu hade jag en hel timma på mig att hitta rätt kyrka (jag har sannerligen blivit ordentlig). Jag frågade en morgonpigg herre om han visste var EFS-kyrkan låg. Han såg inte helt säker ut men visade åt ett håll. Jag gick. och gick. och gick. Hade en gnagande känsla av att det kunde vara fel håll, men killen hade ju sagt, och jag känner mig tillräckligt väl för att inte lita på mitt lokalsinne. När väskorna började kännas lite väl tunga tyckte jag det var dags att fråga igen. Denna gång träffade jag på en finlandsvensk dam. Jag frågade om hon visste var kyrkan låg. Hon tittade mycket bekymrat på mig och sa på finlandssvenska " Oj, oj, oj. Du är så fel du kan komma. Den ligger i helt andra änden av stan. Det är långt dit, och en massa småvägar, det här blir krångligt. Jaa, det här blir verkligen inte lätt."

Lätt eller inte. Det var bara att gå tillbaka. Sen ringde jag en av grabbarna som var på väg ner i bil hemifrån och bad dem plocka upp mig på stationen.

Dopet var i alla fall kanon. Kul att träffa alla igen! (Mysigt att gosa med dopbarnet.) Jag vann nästan en tipspromenad också. Eller nej, det gjorde jag inte. Men jag borde ha vunnit barnkrysset. :-) Sent på kvällen kom jag tillslut hem.

"Det viktigaste är inte att man aldrig gör fel saker, utan att det ordnar sig på vägen".