Farfars begravning

Jag tycker att det är sorgligt med begravningar. Jag och Kajsa åkte ner till Marbäck i morse och mamma, pappa och Daniel kom från Skepplanda. Det blev visserligen en väldigt "fin" begravning och solsken trots att det var utlovat regn, men det är ändå tungt.

Pappa höll i begravningen

Tack farfar!

Av nio syskon är det nu bara Lisa och Karin kvar. De är 93 respektive 95 år gamla (den generationen Reinholdsson har blivit väldigt gamla, farfar blev 91).

Det var en fin stund på samlingen efteråt. Det var tydligt att vi kände samma person då de flesta som pratade om farfar tog upp samma saker. Han var en riktig hedersman. Alla litade på honom och om det var frågan om arvsskifte eller något kommunalt eller kyrkligt uppdrag ville man gärna ha med honom för då visste man att det gick rätt till. Farfar var pålitlig och renhårig och hade en stark känsla för att göra det som han kände var rätt. Därtill hade han det bästa minne som någon jag träffat har haft och så var han rolig. Vi skrattade mycket tillsammans med farfar (förutom på slutet då han var så sjuk) och han hade ett befriande skratt (det spelade ingen roll om det var han själv som sagt skämtet - och det var det ju ofta :-)) Det är en märklig känsla att ingen av mina far- eller morföräldrar finns kvar. Jag saknade också Barbro mycket idag (min faster som dog för 4 år sedan).