Höghöjdsbanan

Ulrik ville gärna gå en höghöjdsbana. Det är alltså en typ av hinderbana fast tio meter upp i luften! Tänk plankbro med saknade plankor, stockar som inte ligger still o.s.v. Jonas tyckte också att det skulle vara roligt. Själv har jag blivit höjdrädd på gamla dar och vågade inte riktigt. Men sådana rädslor får man försöka övervinna. Jag gick med på att hålla grabbarna sällskap på villkor att jag fick ha en före och en efter mig. Ulrik som gick först och testade hur allt skulle fungera och Jonas som kunde spela hjälte om något gick fel. Å tur var väl det!

När jag kom till lianen, tänk att svinga lian från en plattform till en annan, fastnade den mitt emellan plattformarna. Repet hade snurrat in sig och satt fast. Jag försökte få gung på den men nådde varken till nästa plattform eller tillbaka till den förra. Så där hängde jag endast i en repstump tio meter upp i luften. Ett amerikanskt par som såg vad som hände började hojta saker i stil med "hang on, don´t lose your grip" och annat hjälpsamt ;-)


Jag blev rätt trött i armarna. Givetvis hade jag en säkerhetslina också men kände att det inte kändes tryggare att hänga i en än smalare tamp. Tillslut fick Jonas loss mig och jag kunde på något darrande ben svinga mig över. Många blåmärken senare var vi alla i mål. Men jag måste erkänna att det var rätt kul och att jag nog kommer att testa igen. Tack Jonas för hjälpen! Eller var det dumt? Instruktören var rätt snygg, borde kanske ha låtit honom ta över räddningsinsatsen? :-)