Ikväll var jag och Karin bjudna på middag hos ett par vi känner. Väldigt trevligt! Jag hade fått en vägbeskrivning. När vi klev av bussen frågade Karin om vägbeskrivningen. Ja, det första var en parkering och så förbi några radhus. Jag och Karin tittar över vägen och sen på varandra. Det fanns ungefär tio parkeringar med radhus i följd efter varandra. Vi chansade helt enkelt. Nästa beskrivning var "in mellan husen, det är lite snårigt". Jag och Karin gick in mellan husen. Det var snårigt! Dessutom kolsvart. Vid varje vägval gick det till ungefär så här: "Vilken väg ska vi ta?" "Jag tycker höger", "Jag tror på vänster". Om vi trodde på samma håll gick vi åt det hållet, om vi trodde olika gick vi åt Karins håll (på min egen inrådan). När vi kände att vi borde närma oss frågade Karin efter fler instruktioner. "Jaa, det skulle vara ett gult tvåvåningshus". Alla hus i området var tvåvåningshus och ungefär 25% var gula :-). Märkligt nog hittade vi rätt! Utan att gå tillbaka någon gång. Våra värdar var mycket imponerade, jag också :-).
Invar, Karin och KerstinVi hade väldigt trevligt hela kvällen, så trevligt att vi höll på att missa bussen hem. När vi hade lämnat huset stack Kertin ut huvudet "allstå flickor, ni får nog springa nu". Å sprang gjorde vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar