Så kom dagen för att flytta ur mina sista grejer ur föräldrarnas hus. Eftersom de har haft så stort har jag haft förmånen att förvara lite grejer där. Men idag var det alltså dags att skruva ner lampor och bokhyllor samt tömma garderoben. Det kändes lite konstigt men ändå helt okey, jag bor ju inte där längre. Men oj vad jobbigt med alla banankartonger! När bilen äntligen var packad hade jag blåsor i händerna (ingen hade tid att hjälpa mig) och klockan var redan sju på kvällen. Det betydde att jag inte skulle komma hem förrän närmare elva. Suck.
Men hur glad blir man inte när man har kompisar som ställer upp när man trött och ensam kommer upp mitt i natten och skall packa ur allt? I natt var det Jonas som blev den räddande ängeln. Han kom hit och hjälpte mig att plocka ur allting. Kylskåp och frys var helt tomma - trodde jag. Men det visade sig att Jonas hade ställt in en tårta i kylskåpet och därtill en massa klyftor vattenmelon (som jag har en viss förkärlek till). Tack! Sen kom Erik förbi (mina kompisar har lite sena vanor) och hjälpte oss äta på tårtan :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar