Patienten ville inte ha någon bedövning så det var bara att börja operera.
Därefter hade jag behövt klaffar (pianger?) för att hålla isär huden så att jag kan komma åt inälvorna.
I brist på klaffar fick jag ta en sax och spärra upp hålet. Här någonstans börjar syster Simon skratta så att han har svårt att fotografera. Han påstår att han tycker synd om patienten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar