Tant Anna

Ända sedan jag var liten har Tant Anna bott här i samhället. Nu i veckan fyller hon 103 år. Eftersom jag varken har mormor eller farmor har Tant Anna fungerat som både ock. I veckan var jag nere och pratade med Tant Anna. Hon är störtskön! Nu i våras flyttade hon till ålderdomshemmet och hon verkar redan ha fått nya vänner. De brukar sitta på altanen, "att det blåser lite gör ju ingenting". Tant Anna är väldigt fräsch för sin ålder. Hon sitter på en stol och lägger det ena benet över det andra och knäpper händerna runt knät och sen berättar hon saker så att man omväxlande häpnar, skrattar, minns, funderar. Hon har en hel del livserfarenhet att dela med sig av. Om jag blir gammal någon gång hoppas jag att jag har samma livsglädje och öppna sinne som hon. Visserligen har närminnet börjat slippra lite "glömmer jag av vad jag läser kan jag ju läsa boken en gång till" men maken till klarsyn får man leta efter. Tant Anna hänger fortfarande med i vad som händer "att saker ändrar sig är helt naturligt, det har det alltid gjort och så ska det nog vara".

Tant Anna på sin 103årsdag