Dag ett kom Raidern och jag rätt bra överens, förutom att jag fastnade med armen när jag klippte under ett träd. Det gjorde rätt ont.
Dag två gick också fint förutom när jag skulle hem till vaktmästarhuset igen. Kyrkan, kyrkogården och vaktis ligger högt upp på ett berg. Jag hade varit nere vid församlingshemmet och klippt. Som vi alla vet är det lättare att ta sig ner än upp. Jag och Christina hade missförstått varandra om var man kunde köra upp. Där jag trodde att Christina menade kunde man visst inte köra upp i alla fall. Kanske hade det gått utan det hyfsat tunglastade släpet. Men med släp körde jag fast bakhjulen i det mjuka gruset. För att lätta och kunna komma loss lossade jag därför på släpet. Det var bara det att släpet var tungt och backen brant, det var lite jobbigt att hålla emot. Tänkte därför styra in släpet mot kanten och några vildhallonbuskar som stod där. Men de lömska buskarna stod bara där för att dölja ett mycket djupt dike eller ett ganska litet stup. Men med lite hjälp från Tage var det tillslut ganska lätt att knuffa loss Raidern och dra upp släpet. Sen körde jag runt en annan väg. Vägen som Christina hade menat.
3 kommentarer:
hmm, inte för att det är en kommentar till inlägget men jag var bara tvungen att uttrycka mitt missnöje över namnet på länken till min blogg!! Inte för att det är något fel på olivolja, men det där med fröken... lilla Helena, jag är minsann ingen fröken, jag är fru!!
Ändra genast!!!
;)
Nejmen det kan du ju inte vara! Martin heter ju inte fru Olivolja. Du är fröken Olivolja och Fru Hellaeus. Men visst, visst... ;-)
Klipper du fortfarande gräs eller har du tröttnat på bloggandet?
Skicka en kommentar